Ni är flera som har lite frågor, jag kör de som en lista och är det någon jag missat att svara på eller något ni vill ha svar på, så hojta till. Jag svarar bara på det jag känner att jag kan lämna ut utan att stå alltför naken så att säga.

Hur gammal du var när du mådde som sämst och hur en dag såg ut för dig då?   

Jag mådde som sämst från att jag var 13 till 16. Mina dagar såg inte ut på något speciellt sätt, jag gick i högstadiet, umgicks med vänner och pojkvän och festade på helgerna precis som vilken tonåring som helst. Med lite mer mörker inombords bara.

Hur började din ätstörning och ditt självskadebeteende?   

Jag kan knappt komma ihåg det längre och kan heller inte svara på varför jag hamnade där.

Tog du emot hjälp frivilligt och hur hantera dina föräldrar/syskon att du blev deprimerad?   

Nej, i början tog jag inte emot hjälp frivilligt. Det var mina föräldrar som såg till att jag fick gå hos BUP. Mina föräldrar var såklart förtvivlade och kände sig maktlösa, jag har aldrig fått för lite kärlek därifrån, det är mammas förtjänst att jag fick hjälp.

Medicinerar du fortfarande mot depression och hur är det med din sömn? Behöver du äta tabletter för bägge? 

Nej, jag äter inga tabletter idag. Jag fick nog av biverkningarna och jag vill inte leva med tabletter, jag vill lära mig att leva utan dem. Min sömn är otroligt mycket bättre idag, men imorgon kanske det är annorlunda. Sömnen går i perioder beroende på hur orolig och stressad jag är. Ju sämre jag mår, desto mindre sömn.

Hur gör du idag när ångesten och mörkret smyger sig på. För jag antar att det aldrig kan försvinna helt?  

Nej, för mig har det inte försvunnit helt men det går i perioder. Ibland kan det gå månader, nästan år innan det smyger sig på i några veckor. När ångesten blir för kraftfull så stänger jag in mig, låter mig själv må dåligt och skrika och gråta..  för jag vet att det går över. Efter alla dessa år så är jag inte lika rädd längre, för jag vet att det går över och att livet är så mycket mer.

Hur klarar du att stå emot tendenserna till att självsvälta och inte falla tillbaka i ditt gamla självdestruktiva beteende? 

Det är klart att jag hatar min kropp ibland, men jag blir äldre, har börjat lära mig att tycka om den och efter alla dessa vändor nere i självsvältträsket så vet jag att min kropp blir inte vackrare, jag blir inte lyckligare och framförallt är det inte hållbart. Träningen har hjälpt mig något så otroligt, jag har kommit så mycket längre med hjälp utav den. Jag kan fortfarande vara självdestruktiv när jag mår dåligt, men inte på samma aggressiva sätt som förut.

Märkte dina föräldrar och vänner snabbt att du mådde dåligt och när fick du uttalat att du led av depression? 

Mina föräldrar förstod innan jag själv gjorde det, jag var 14 när BUP sa att jag var deprimerad.

Har varit intressant om du kunde lägga upp bilder från perioden när du var sjuk i anorexi och om du kunde beskriva hur din ätstörning utvecklades. Hade du även bulimi och sökte du hjälp självmant lr var det dina föräldrar som ingrep? 

Jag skulle inte säga att jag hade anorexia eller bulimi, snarare problem med maten och det värsta av allt; självhatet. Det är en fruktansvärd ångest att hata sin kropp och sig själv, det tär något så otroligt. Det har alltid varit mina föräldrar som sökt hjälp ”åt mig”, jag har motvilligt gått med på det.

När led du som mest av ångest och depression? Var det årsrelaterat lr kunde det triggas igång av vissa händelser eller kom och gick det helt enkelt året runt.  

Min depression var inte årsrelaterad däremot blev(blir) den värre när jag inte har rutiner. När jag var yngre hatade jag lov, det var alltid då jag tappade balansen och oftast då det gick åt helvete. Min ångest triggas inte av särskilda händelser, tvärtom, oftast blir jag ”dålig” när jag är som lyckligast.

Hade du någon gång allvarligare tankar på att faktist ta ditt liv?  

Det jag kan säga, utan att lämna ut mig själv, är att jag idag 22 år gammal, inte skulle klara av att läsa min journal. Jag tänkte så mörka tankar att jag idag skulle bli rädd för mig själv.

Märkte någon detta eller gjorde du något "rop på hjälp" för att uppmärksamma omgivningen hur dåligt du mådde?   

Mina föräldrar märkte att något var fel. Jag var ständigt tyst, trött, ville aldrig hitta på något och knappt ens umgås med vänner.

Vilka mediciner har du ätit och vilka har fungerat bäst. Både mot sömnproblem och mot ångest/depression. Och som förregående skrev äter du några fortfarande? 

Jag har ätit fluoxetin mot ångest/oro och stilnoct och propavan mot sömnproblem. Stilnoct är väldigt effektiv och du somnar garanterat dock är det starkt beroendeframkallande. Nej, jag äter inget idag. Jag vill inte leva mitt liv med tabletter.

Hur skulle du beskriva att din ångets känns rent fysiskt och kommer den mindre nu än den gjorde i din tonår? Det är svårt att beskriva men det är otroligt utmattande för kroppen och mörkt, väldigt mörkt. Den kommer absolut mindre nu, jag har lärt mig att hantera min oro och ångest på ett annat sätt. Sen är jag äldre och mer erfaren nu, det har gått över förr, då går det även över nu. Jag klarar mig, den vetskapen gör mig lättad. När jag var yngre var jag svagare och trodde att livet var såhär och det gjorde att jag stundtals gav upp i brist på ork.

Kan du viska känslor öppet. Gråta inför din mamma, pappa & syskon och tala om för dina närastående om du mår dåligt? 

Nej, det var mitt största problem när jag var yngre. Ingen visste hur dåligt jag mådde för jag höll käften. Idag kan jag säga till Marcus eller mamma ”jag mår inte bra nu” så vet de, mer säger jag inte och de har lärt sig att så är det.

Har du några låtar eller filmer du lyssnade/tittade på ofta när du mådde dåligt? 

Jag lyssnade ofta på Enya när jag mådde dåligt, avstressande och lugnande.

jag har en fråga, som jag fullständigt förstår om du inte vill svara på i bloggen, då det handlar om marcus och hans privata liv kring det här.
Hur bearbetar han allt som har hänt? Jag är en läsare som har följt dig sedan blogg 1, mera regelbundet under vissa perioder och andra inte. Marcus har varit med om det här nästan lika länge som du, han han sett sin älskade kim gå sönder gång på gång och med allt han har, har han försökt finnas där och hjälpa så gott han kan. hur bearbetar han allt? har han sin rädsla kvar, förvinner hans rädsla, ligger han någonsin vaken om nätterna bara för att höra ifall du fortfarande andas eller om du fallit tillbaka och gett upp? 

Dels så var Marcus inte där när jag mådde som värst och bland annat låg inlagd. Han kom in senare när jag började ta mig upp sakta men säkert. En annan sak är att han inte bodde med mig då, jag tror det hade varit skillnad om han hade bott med mig under den här tiden. Självklart har han sett mycket och varit med om mycket, fått telefonsamtal som säger att jag är på väg i en ambulans till sjukhuset eller sett mig skrika ”låt mig bara få dö.” MEN han har varit med mig den långa vägen tillbaks, han har sett mig vara stark och trygg i mig själv. Han har sett mig gapskratta och få livsglädjen tillbaka. Idag har han en flickvän som oftast ler och skämtar och pratar om framtiden. Han brukar säga att han är stolt över mig, över att jag varit stark och tagit mig framåt. Marcus vet att jag inte vill ge upp, han vet att jag är lycklig och att jag tar mig upp, vad som än händer, så väl känner han mig. Han är inte rädd för jag är inte rädd. Förstår du vad jag menar? Han har varit med mig på botten men stått bredvid mig på resan uppåt, han har sett mig förändras och bearbetat allt under tiden, precis som jag gjort. 

vad hände med boken du höll på att skriva? 

Det fanns inte tid just då och jag vet inte, vem skulle läsa den?

Vilket är ditt drömyrke och ditt nästa stora mål som du vill uppnå?  

Mitt drömyrke är såklart författare men det är ju aldrig kört med det :)  Nästa stora mål är att ta min examen om två och ett halvt år!

hur gammal är du?  

Jag fyllde 22 år den 12 augusti, skrev aldrig på bloggen att jag fyllde då eftersom jag var i Egypten :)

hur är du som person? 

Oj, svår att svara på själv sådär men de som känner mig hyfsat skulle nog säga att jag är positiv, öppen och impulsivt lite lätt galen. De som känner mig skulle säga att jag är realist, tänker alldeles för mycket, att jag älskar de jag bryr mig om gränslöst och är envis som tusan. Mina närmsta skulle förmodligen säga att man kan ta med mig vartsomhelst, jag passar alltid in, är oblygt frågsam och social.

vad föll du för hos marcus?  

Hans sätt att få mig att skratta helt klart. Han har egentligen världens sämsta humor (och han säger såklart att det är jag som har det..) men fasen vad han kan få mig att skratta :)

hur ser din framtid ut, om du vill välja?  En sån där svenssonsaga helt klart. Ta min examen, flytta till hus, gifta mig, skaffa barn..  hela köret vill jag ha.

Vad tycker du om killar som tittar på andra tjejer och kollar i slitz och sånt när man har en flickvän?    

HAHA. Jag läste upp den här frågan för Marcus varpå han sa; ”Skriv att det är du som läser slitz och tvingar mig att kolla på brudar på stan.” Stämmer inte riktigt, jag gillar inte Slitz utan tjatar på Marcus att köpa Moore, jag kollar på brudarna och han läser grabbartiklarna. Ser jag en tiopoängare (brud alltså) på stan brukar jag viska till Marcus; ”Marcus, kolla röven på tjejen framför, så jävla snygg!”  Jag själv kollar hellre in snygga tjejer än killar och Marcus brukar ändå alltid svara ”Din rumpa är tusen gånger finare älskling”, så jag antar att det är lite okej iaf att jag tvingar honom kolla in andras tjejers rumpor och boobs. :D

Finns det något du skulle vilja ändra på din kropp, typ operera?   

Boobsen skulle inte skada att få några storlekar större annars är det inte något större fel på min kropp, den får nog vara precis som den är :)

Vilken kroppsdel får du mest komplimanger för?  

Från killar är det mest rumpa och läppar och från tjejer är det ben och håret.

Fiser du öppet inför Marcus eller gör ni sånt i hemlighet?   

Helt öppet, Marcus brukar hota med att fisa mig i ansiktet när jag gör nåt dumt och jag brukar skrika ”gå inte in där, MOHAHAHA”

Jag är nyfiken på vilken utomstående person (död/levande) som du helst skulle vilja ha med dig till en öde ö? Och varför såklart  

Oh, verkligen dösvår. Men måste fasen välja Carolina Gynning, hon känns som en sån där person som man aldrig kan ha tråkigt med. Sen är hon lika tankspridd och tankfull som jag, tror vi skulle kunna ha många intressanta diskussioner om livet och allt sånt där.

Skulle du beskriva dig själv som tjejig eller grabbig?  

Mer grabbig än tjejig. Jag går för övrigt mycket bättre ihop med grabbar och har alltid gjort. Och samtidigt så tjejig, om jag fick skulle jag nog springa runt i min balklänning i tyll och rosa hela dagarna.

Har du varit ihop med någon innan Marcus, någon från lkpg?  

Japp, har två så kallade ex. Alex är från Linköping.

Snyggaste tjejen i Linköping? 

Jag vet inte ens hur alla tjejer i Linköping ser ut, men någon jag tycker och alltid tyckt är otroligt vacker är Linn Ulvklo. Men så är hon ju modell också ;)

Är du smart eller blåst? 

HAHA, älskart. Vid första anblick jäkligt knäpp och blåst men egentligen väldigt smart ;)  Jag pratar först, tänker sen..  jag brukar få höra att jag är blåst när det gäller enkla saker men smart när det gäller svåra saker. Någotsånt.

Hur går det med din hy? Har den blivit bättre/sämre nu efter att du slutat med medicinen - eller har du inte slutat med den?  Din hy ser väldigt fin ut på bilderna! Har det faktiskt skett en grym förbättring eller är det enbart sommarsolens inverkan? Hur dålig hy har du egentligen haft - ser inga spår som helst? 

Jag har slutat med Tetralysal, som är tabletter mot acne, och gjorde det för några månader sen. Min hy har blivit bättre men jag är fortfarande osäker på om det var tabletterna eller om det är solen, jag har nämligen alltid bättre hy på sommaren. När vi var i Egypten hade jag inte en enda finne på hela veckan, det är ovanligt för mig. Jag har inte bra hy nu men som sagt, bättre helt enkelt. När man som jag haft dålig hy i många år lär man sig hur man ska täcka och gömma, jag är grym på det och min hy ser mycket bättre ut än vad den är. Jag har inga små knottror eller tonårsfinnar, utan acne med bölder och knölar och all skit det innebär. Jag ska vänta några månader och se hur huden mår, annars tänker jag försöka få roaccutan.

hur äter du på en dag, på ett ungefär?  dvs, en normal matdag? 

Ungefär såhär äter jag, inte alls bra eller särskilt nyttigt eller ens med någon eftertänksamhet men såhär äter jag och det mår jag bra av :)

Frukost; juice, kaffe, macka och ibland ägg och ibland fil/youghurt.

Mellanmål; frukt eller macka till föreläsningen i skolan

Lunch; allt ifrån korvstroganoff till pepparbiff med bearnaise (har matlådor till skolan)

Middag; samma som ovan

Kvällsmål; oftast flingor och yoghurt (kan inte somna om jag är det minsta hungrig)

Var bor du? 

Jag bor på St:Larsgatan i Linköping, några minuter från H&M

Det här kanske är för privat för och fråga egentligen, men träffar ni aldrig marcus mamma? Det står ofta att ni träffar dina föräldrar, hans pappa osv..men aldrig hans mamma. 

Ingen fara, finns ingen snaskig familjegrej bakom det utan bara en enkel anledning. Min pappa och marcus pappa bor i stan vilket gör att vi såklart träffar dem ofta. Marcus jobbar även på samma företag som sin far. Vi är ofta ute hos min mamma för att där finns båt, badstrand och så är ofta min syster och hennes pojkvän där (nu har de precis skaffat egen lägenhet) och vi åker ut dit för att umgås med dem och även för Killahs skull att träffa Jason och få springa fritt. Min mamma har ett hus med tre våningar och där vi alltid har ett rum för oss själva och där vi kan sova. Marcus mamma bor i ett mysigt litet hus mitt ute i skogen ungefär där det inte finns så mycket plats. Men vi träffade marcus fina mamma för bara två veckor sen :)

kan du inte ge tips på några fina frisyrer för oss med lite kortare hår, jag har ungefär lika långt som dig! :)  

Jag är sämst på sånt där med hår och grejer. Men det kanske kommer ett inlägg!

hej Kim! jag tänkte höra hur det går med eran hund? Och hur ni löser allting när ni är p skola och jobb? Jag är nämligen. Jätte sugen på att skaffa en hund men är rädd för att tiden inte räcker till! Kan du i inte berätta lite hur ni får allt att gå ihop :)        

Det går superbra! I början när vi skaffade Killah fick vi jobba i skift, när marcus slutade började jag mitt. Sen var Marcus ledig i fem veckor och var hemma hela tiden med henne. Nu när skola och jobb börjat så har vi ensamhetstränat med henne så nu när hon är fem månader kan hon vara själv två timmar utan problem nån dag i veckan, mer än så behöver hon aldrig vara själv just nu. Plus att hon har Noel här hemma, så de hittar alltid på massa bus :P Innan vi bestämde oss för att skaffa hund satte vi oss ner och kollade på våra scheman och räknade ut hur ofta hon skulle behöva vara själv under en tre månaders period. Vi kom fram till att tre gånger under tre månader skulle hon behöva vara ensam mer än fyra timmar men ändå mindre än sex timmar. Ni får tänka på att jag har obligatorisk skola ungefär två gånger i månaden vilket gör att jag är hemma mycket så vi har inga problem alls just nu med att få allt att gå ihop. Det är kämpigt med en vovvsing men verkligen värt det! Däremot skulle jag nog aldrig skaffa mig en hund själv, det går åt mycket tid och det är alltid bättre att vara två, åtminstone om man har ett heltidsjobb. Sen får man tänka på att en valp inte får vara själv NÅNTING de första veckorna. Vi lämnade inte Killah ens en minut de åtta första veckorna vi fick henne förutom att gå ut och slänga soporna ungefär.

Kan inte du börja skriva mer om träning?  

Absolut, det kommer nu när jag sätter igång igen! Vad för träning vill ni läsa om, vad vill ni veta, vad ska jag tipsa om osv.??

Hur gamal va du respektive Marcus när ni träffades?  

Första gången vi träffades var jag 14 och Marcus 15 och vi blev ihop när jag var 15 och Marcus 16 :)

Hur lång är du? 

171 centimeter, jäkligt nöjd med den!

resan till Egypten var jag i stort behov av

det kändes som jag sakta kvävdes...   av allt

nu njuter jag av att vara hemma i vardagen och vill absolut inte iväg

ni förstår, jag är en sån där som får jag-dör-känslor,

som flyr iväg men som längtar hem två dagar innan hemfärd

och när jag är hemma igen är det det bästa jag vet

jag säger inte "jag vill tillbaks" för nu kommer jag älska vardagen i många månader framöver

rutiner, gud vad jag älskar rutiner

sånt som andra avskyr

uppskattar jag som mest

om man hela tiden vill fly från vardagen på olika sätt

borde man stanna kvar, förändra

inte fly gång på gång

de flesta av oss lever i vardagen elva månader om året

om man inte är nöjd med den, hur ska man då orka gå upp varje morgon?

nej, förändra, trivas, vara nöjd

- jag hatar folk som off-taggar sig själva på facebook för de anser sig vara fula på bilden. NI SER UT SÅ NÄR NI INTE POSAR. Jag bjuder hellre på mig själv.

- jag är besatt av hajar och tror att längst ut i vågbassängen i Linköpings simhall bakom gallret så finns det hajar som släpps ut när vågorna sätts igång.

- jag bröt stortån en gång när jag skulle sparka på en cola burk och missade och sparkade istället rakt in i en trottoarkant. Därefter bryter jag om tån ungefär vartannat år.

- jag papercuttade mig själv i ögat en gång. I två veckor gick jag runt med ett jack i ögat, såg ut ungefär som om man skurit i en lins.

- jag är väldigt ärlig med känslor i skrift och i bloggen. I verkligheten är jag livrädd för att visa vad jag känner och pratar helst inte om känslor däremot är jag rak och säger alltid vad jag tycker.

- jag tycker kvinnokroppen är mycket vackrare än männens men jag umgås hellre med grabbar då de är precis lika enkla och okomplicerade som jag i sociala sammanhang. Tjejer har en tendens att tråka ut mig med onödigheter. (långt ifrån alla självklart, jag har ju helt grymma brudar i min närhet, men ni kanske förstår vad jag menar..)

- jag HATAR att prata i telefon med folk. Marcus får alltid ringa de här viktiga samtalen och har även fått ringa och avboka tandläkartider osv. åt mig för jag vågar helt enkelt inte. Pratar gärna in real, men över telefon är skrämmande, men jag lär mig.

- jag har väldigt höga krav på mig själv. Jag bryr mig inte särskilt mycket om vad folk tycker om mig som person men jag är alltid orolig för vad folk ska tycka om mina texter eller det jag bakar och den mat jag lagar. Jag är alltid ute efter perfektion och når jag inte det är det automatiskt dåligt.

- jag är medveten om att jag är hemsk att bråka med. Jag ger mig inte, skiter i om jag sårar någon i sådana sammanhang och kan lätt balla ur totalt.

Har du noen killer-øvelser for mage og rygg du vil dele?

Har lovat en kompis att visa mina favoritövningar så det kommer i dagarna!

Også lurer jeg på om du vil vise hvordan du sminker deg, og hva slags sminke du bruker?

Nu när jag äter medicin som gör huden torr fick jag byta från mineralpuder till flytande foundation. Kör just nu på Loreals True Match foundation, den gröna mascaran från Maybelline, puder från Max factor ”anti redness” och ett rosa rouge från Viva la diva blandat med ett rödare från Make up store. Kan kanske visa någon dag produkterna och så :)

Tänkte bara fråga hur Marcus tar det när du skriver negativa saker om honom? Alltså, när ni bråkar osv. (Eller så är det jag som missuppfattar). Jag tänker bara att jag inte skulle tycka det var så kul om min partner skrev när vi bråkat och när jag gjort honom besviken osv.      

För det första så måste ni förstå att allt jag skriver inte handlar om Marcus, är jag arg på någon i ett inlägg eller skriver något relaterat till bråk så är det faktiskt så att jag har andra i min närhet också! Marcus är van :P Det är precis så jag fungerat sen jag var liten. Jag kan inte prata om känslor, då hamnar de på bloggen och sen kan vi lättare prata om det när Marcus läst. Tycker inte jag skriver så negativa saker om honom? Det handlar mer om hur jag känner. Plus att allt det fina jag skriver väger nog upp de där en eller två inläggen. :) Det handlar nog om hur man är som person, jag har inga problem med att skriva att vi bråkat, att visa upp en bild av att vi faktiskt också kan göra det. Sen finns det dem som hellre visar upp en fasad...  men sån är inte jag.

Jag har för mig att du blekte ett par jeans för längesen, hur gjorde du och hur blev resultatet? 

Här är inlägget; http://imapoet.devote.se/blogs/3840526/klorinblekt.htm    Jag blekte dem en gång till efter det. Men ner med brallorna i en hink klorin, låt stå över natten, tvätta!

Vad kommer du inte bära för plagg i vår?

UTSVÄNGDA BRALLOR, fyfan vad fult tycker jag. Jeans kan väl vara okej, men inte utsvängda i tyg. Bland det värsta jag sett på länge. Men som tur är är ju smaken som baken och man ska aldrig klä sig för någon annan.

Varför har du slutat blogga om mode?   

För att det inte är jag. Jag tycker inte att det är så kul med mode som många tycks tro. Jag älskar kläder men inte mode på det sättet. Jag läser inga modebloggar för idag, modebloggvärlden har blivit en tävling om vem som klär sig mest extremt.

Har du varit inlagd för dina psykiska problem?

En kortare period ja.

Hur tycker du kvinnokroppen ska se ut? 

Den får se ut precis hur som helst. Det handlar inte om kroppen, det handlar om hur du bär upp den. Stora bröst, små bröst, tjocka lår, smala lår, liten rumpa, stor rumpa. Inget spelar någon roll ifall du bär upp kroppen med stolthet.